Robert Selby, distriktschef – västra Nordamerika.
Det är vanligt att se lokalt baserade fabriksrepresentanter tillsammans med fabriksbaserad kundtjänstpersonal och tekniker ute i fält på kundbesök för att hantera problem och samla in feedback för att förbättra framtida designer.
När Tigercat presenterade 726, och senare fällaren-läggaren 720 för kortvirke, var maskinpopulationen fokuserad i södra USA. I ett tidigt skede täckte distriktschef Don Snively en sträng av territoriet från Virginia till östra Texas. När maskinpopulationen växte och Tigercat expanderade till nya marknader så ökade även personalstyrkan för fältsupport.Rob Selby började med Tigercat som en ingenjör-samarbetselev 1994, ungefär samtidigt som prototypen 853E fällare-läggare utvecklades. Rob arbetade med den hydrauliska layouten, inköp av komponenter samt det första brandsläckningssystemet för den nya bandburna läggaren. Eftersom han jobbade i sin pappas åkeriföretag när han var yngre hade Rob sitt A/1-körkort och körde ibland Tigercats lastbil för att leverera maskiner i södra USA.
Arbetet i ett litet och ungt företag gav Rob möjligheten att vara på fabriksgolvet och hjälpa till med monteringsprocessen. ”I början kunde jag ägna tid åt att arbeta i verkstaden. Några av de gamla Tigercat-veteranerna gjorde det kul att komma ut från kontoret och stanna sent för att hjälpa till att bygga maskinerna”, säger Rob. Rob, som kände till hydraulik-layouten på dessa tidiga maskiner, hjälpte till med felsökning och åkte ut till maskiner i fält när det behövdes. Den kunskapen hjälpte Rob att utvecklas till rollen som servicechef, en befattning han har haft i ett och ett halvt år.
Rob följer ofta med återförsäljare och kunder på rundturer i Tigercats fabrik och tillbringar tid på mässor och andra branschevenemang.
1997 ökade försäljningen av 853E i BC, and the 845 och fällaren-läggaren 630 blev allt mer populär. Behovet av återförsäljarutveckling och kundsupport i väst blev uppenbart så Rob tillfrågades om han ville flytta till British Columbia för att bli distriktschef för västra Kanada. Han och hans fru Dayna var nygifta. Rob minns: ”Ken, Tony och Grant kom till vårt bröllop och de försökte sälja in idén om att flytta västerut till Dayna och försökte samtidigt rekrytera min bror [Kevin Selby] till att arbeta hos Tigercat.” Rob och Dayna bestämde sig för att acceptera erbjudandet och flytta till Kelowna, BC. Distriktschefer representerar Tigercat i områdena service, försäljning och marknadsföring och ger en direktlänk mellan återförsäljarnätverket och fabriken. Vid behov stöttar och hjälper de också servicetekniker ute i fält och fabriksrepresentanter och arbetar med återförsäljare med marknadsföring och branschmässor.
Rob var ansvarig för kundsupport från Manitoba till BC. När företaget växte ökade försäljningen av maskiner i hela Kanada. Dessutom, långt innan Tigercat hade etablerat närvaron av återförsäljare i västra USA, såldes begagnade Tigercat-maskiner söder om gränsen. Rob minns: ”USA började växa innan vi ens gjorde något officiellt. Några begagnade maskiner såldes vidare till USA. Det finns ett par kunder i Kalifornien och Oregon som vi har en lång relation med eftersom jag åkte ner för att besöka dem innan vi ens hade återförsäljare där,” Med tiden blev territoriet för stort för en individ att hantera på egen hand. 2000 gick James Farquhar från att vara servicechef till att bli distriktschef och tog över Alberta, Saskatchewan och Manitoba.
Idag har Tigercat stark återförsäljarnärvaro i västra Nordamerika med Inland i BC, Triad i Washington och Oregon samt Bejac som tar hand om Kalifornien, Nevada, Arizona och Utah. Rob kommenterar: ”Återförsäljarutveckling kan vara knepig. När vi har återförsäljare som säljer andra tillverkares produkter måste vi se hur vi passar in i deras erbjudande och försöka få ut mesta möjliga av dem, men också se till att vi gör vår del genom att behandla dem rättvist och göra det enklare för dem att representera våra produkter.” Han fortsätter: ”Vår relation med våra återförsäljare är viktig. Med vissa av de specialprodukter vi har nu, såsom yarders, flismaskiner och karbonisatorn, måste vi räkna ut hur de passar in och vilket stöd de kommer att få. Jag har gjort det här i många år och det är verkligen fortfarande utmanande och intressant.”